Meet My Kittens

09.00 am ● life, photography

 
Idag (igår när inlägget publiceras) hoppade jag på bussen till Åbo. Det blev en väldigt kort visit på 1,5h. Jag hoppade på tåget tillbaka hem, med mig hade jag två små fluffbollar. Bloggen, säg hej till mina 12 veckor gamla bebisar, Suki och Chibi.
 
Resan gick otroligt bra. Inget gråt, de sov faktiskt största delen av tiden. Chibi var vaken medan vi väntade på tåget, men Suki sov även då. Då vi kom hem började de genast gå nyfiket omkring i lägenheten, de lekte, fick mat, och lekte lite till tills de inte orkade mer. Sedan sov de lite, för att sedan springa lite omkring igen. Just nu springer de båda över min dator med jämna mellanrum.
 
// Today (yesterday when this post is being published) I got on the bus to Turku. It was a very short visit that took 1,5h. I got on the train back home, with me two small fluffballs. Blog, say hello to my 12 week old babies, Suki and Chibi.
 
The train ride was a success. They didn' cry at all, they actually slept most of the time. Chibi was awake while we waited for the train, but Suki slept then, too. They started exploring the apartment immediately when we came home, then they played a little, ate, and played some more until they were tired. They slept a little, just to run around again. They keep walking on and jumping over my laptop as I'm writing this. 
 
 
Hur vet man vem som är vem? Chibi har en pink näsa, och är lite mindre i storleken. Suki har svart näsa. Suki är definitivt lugnare och mer avslappnad. Hon står bredvid och ser på när Chibi leker, springer från rum till rum som aldrig tidigare och hoppar högt upp. Suki är lättare att fota, eftersom hon står mer stilla och dessutom tittar rakt in i kameran då hon hör ljudet av den. Jag ser verkligen fram emot att spendera de följande, förhoppningsvis 20 åren med dessa två. ❤︎
 
// How do you know who's who? Chibi has a pink nose, and is a bit smaller. Suki has a black nose. Suki is definitely calmer and more relaxed. She looks at Chibi who's playing, running from room to room like never before and jumping up high. Suki is also a lot more easier to take pictures of, since she stays more still and she looks right into the camera when she hears the sound of it. I'm very excited to spend the next, hopefully 20 years with these two. ❤︎



Leave a comment on this post here.

Leave your email to be notified when your comment has been answered. It will not be shown to anyone but me.
Please be nice when commenting. Thank you.


name:

e-mail: (only visible for me)

url:

comment: