During the third year of upper secondary school in Finland, it's for most of us time for matriculation exams (ylioppilaskirjoitukset, studentskrivningar). I had my exams a year ago and this spring, and for me personally, it was an incredibly stressful time. But just as thousands of others every year, I survived it, and I promise you'll too. 

 

I wasn't going to write a blog post about this, but I've wanted for a long time and now I was inspired to do it so I decided to try to get something smart written in a post. This is a very long post, but I hope it will give you something to think about and help you in any way. 

 

I'm also in no way a professional, these are just some things I find important based my own experience. Since we're all different, some or any of these might not work for you. It's just something I personally found that helped me, or would have helped if I had done it. 

 

 

 

 

1. Work hard during courses. If your exams are in a week, this one is already too late for you. If you're still in your first or second year, you still have time for this. You probably already in the beginning of your first year have an idea of what subjects you'll be taking your exams in, so when you're taking courses in those subjects, actually read the books and study properly. You don't have to get 10 in every course, but as long as you've studied properly you'll be fine, because when you're studying for the matriculation exam, everything will feel very familiar and it will be easier to remember stuff. If you haven't studied properly, a lot of the things will feel new and you'll probably need to study more to learn. Trust me, I have experience from this. 

 

2. Find out how you learn best. Some people learn by just reading once or twice, while some need to make notes too. You might find it easier to learn when your notes are colourful. You might need to discuss the subject with someone else to learn yourself. You get the deal. Hopefully you already know how you learn best, if not - find out! By knowing this, you can and should take advantage of it and you'll find it easier to study for the exams. 

 

3. Start studying in time and study smart. Do not start two weeks before the exam! You might get through all the books, but you'll most likely not actually learn much. Also, don't read an entire book in a day, but instead read a few chapters a day. I'd advise you to plan and make a schedule for your studies, so you know how much time you need to get through everything and how much you need to read in a day etc. Of course, for some people planning just doesn't work, but if you're not one of those people I'd recommend to try out planning. This way you can also make time for other activities and know how much time you have for them without losing studying time.

 

4. Write notes. Even if you don't need notes to learn, I'd recommend writing some notes, for example summaries of each chapter or big thing or just the most important things. Then, some days before the exam you can look through the notes and repeat the most important things instead of looking through all of your books trying to repeat stuff that way. 

 

5. Look at older exams. You've probably already worked with old exams, but it's actually really helpful to do so. You'll get an idea of what types of questions tend to be asked, how the questions are asked and what types of questions there are. You might also notice a pattern in the exams, for example that they ask every year about something that's currently popular or talked about. Also look at the answers, so you'll learn little about how detailed you need to be, what they're really asking about (sometimes, most of the times, you'll need to think outside the box) and stuff like that.  

 

6. Ask for help. If there's something during the course you don't understand, ask your teacher. If you never asked, and find it hard when studying for the exam, ask now. It's not too late to ask, and you might still learn it. Don't be afraid to ask, it's literally your teachers job to help you and explain things you don't understand. The thing you're finding hard, might just be asked in the exam and then you're just going to be very annoyed about it when you didn't ask about it. But, if the exam is in just a few days, and there's something you never learned during the three years of school, you probably won't learn it during this last week either. Focus on something else instead. 

 

7. Don't focus on small details. If you on the morning of your exam get anxious because you can't remember the name of that weird bird, calm down. You will not need to know that. When studying, don't focus too much on the details, learn the bigger picture instead, because that's what you're going to need to know. 

 

8. Keep the day before the exam free. It's very easy to get stressed about the exam and feel like you don't remember anything, but try to not think about it too much and not looking at the literature the day before. Focus on doing other, fun, things the day before, if you're finding it hard to not focus on the exam too much. 

 

1. Breathe. If you're really nervous or stressed, try to relax. Breathe. Sometimes when you're really nervous you tend to forget things, and that's not what you want at that point. You might look at the exam and think "I can't answer any of these questions", again - breathe, relax. It'll come to you. Soon you'll be writing as crazy. 

 

2. Listen to the instructions. The instructions are so very important, so listen to what the teacher/s say and follow the instructions you get. 

 

3. Write notes. Before you start writing your essay on the "official" papers, write notes on the "unofficial" ones. You might come up with new information while writing the notes, and you can easily fit it into the final essay. If you're already writing the essay it might be harder to make it fit into the text.

 

4. Bring good snacks with you. I'd recommend something salty as well as something sugary. Don't forget the drink! Water, juice, lemonade... Whatever you feel like you want. You're going to be there for at least three hours, but most of the exams will take you longer. Even if you're not hungry, eat! It's good for your brain, and you'll have more energy to think. 

 

5. Take breaks. Even if you feel like you don't need it, trust me, you do. Take short breaks between every essay to give your brain some time to rest (and your hand). Drink, eat, go to the bathroom, just sit and look around. I would definitely recommend bathroom breaks at least once. You don't need to actually use the bathroom, but at least you get to move and stretch your body, because let's be real, your body will not be happy when you've been sitting for six hours straight. By leaving the room you also get some new air into your body and you have time to take some deep breaths before going back to write some more essays. 

 

Mental 

 

1. Try not to stress. If you're anything like me, you'll be incredibly stressed about these exams, probably already months in advance. Try not to be. You really do not have anything to be stressed, scared or anxious about. Of course, it's very easy for me to say this, but when your exams are over, you'll understand. 

 

3. The results don't define you, your life or your brain. Who cares if you get full L's? Who cares if you only get A's? Who cares if you get one of all grades? No one. Absolutely no one. None of the grades define you or how smart you are. Getting A doesn't mean you're stupid, not in any way.

 

4. You will most likely not need good grades for anything. You will not be asked in a job interview in 20 years how many L's you got in your matriculation exams. Of course, having only the best grades look nice on your papers, but literally no one is going to care. The only time you might have use of the grades is when applying to university, when you might get some extra points from some specific subjects based on your results. But even then, the entrance exam is more important. For example, I didn't even take any optional courses in social studies, let alone took the matriculation exam, so I didn't get any extra points from it, but I still got into the school. 

 

 

5. You can always retake the exam. Sometimes it happens that you know you can do better than the grade you got. Relax! Even if you can do better, you don't always have to prove it. But if you really want to, you can always retake the exam later. I retook the exam in health education, just to prove myself I can do better. Of course, it felt good to get a better grade, but I'll never do anything with it, so now it just feels like I made a really stupid decision by retaking it. 

 

6. It's a lot about technique, not how smart you are. You might have had 10 in every course in English, so when you get E instead of L in the exam, you'll probably feel disappointed. Don't. The matriculation exams in languages have more to do with technique than your actual skills. In other subjects, it might be less about technique, but it still doesn't have anything to do with how smart you are. I took my exam in health education in autumn, and I had read all three books and highlighted the most important things. I retook it in spring, got two grades better, and I had only looked through about one and a half of the three books. I literally got a better grade from studying less. 

 

7. Your life doesn't depend on your grades. You won't die, you won't lose your family and friends, you won't be alone for the rest of your life if you don't get the best results. You won't end up as a king or queen, you're not getting a ticket to eternal life, you're not better than everyone else, if you only get the best grades. At the end, the matriculation exams are really stupid, and they don't prove anything except for just that. 

 

And just like that Eurovision is over again! 

 

Finland's and Sweden's are the only songs I listen to beforehand, as I don't want to hear any of the songs before the big final. This year Finland and Pertti Kurikan Nimipäivät unfortunately didn't get to the final, which is such a shame. The song wasn't good, but it would have been so important for them to be there. This year was the 60th Eurovision, and Australia got the honour to participate.

 

Overall I didn't like Eurovision this year. There was nothing wrong with what Austria put together, they did an amazing job! But there were too many ballads, and the performances were nothing special, really. Where was all the glitter, crazy costumes and weird things? Vampires, monsters, dancing discoballs, women in mini skirts? It felt more like an actual singing competition than Eurovision. 

 

I spent the night with my friends and we gave points to all the contestants. The winner was clearly Sweden's Måns Zelmerlöw as we all gave him 12 points, and the one with the least points was Cyprus and John Karayiannis with only one point from us all (we agreed beforehand that 1 point is the least we'll give anyone). There weren't many countries that got more than 5 points from me, only Israel and Russia both 6 points, Australia got 8 and Sweden got 12. 

 

Eurovision isn't supposed to be an actual singing competition for me. The more weird and 'what the fuck' moments there are the better. Someone who deserves to win is someone who I actually remember when the voting starts. This year it was actually more like someone I remember 10 seconds after the song has ended. Someone who is different, and stands out, but also has a great performance and song, is the winner for me. 

 

This year it was Sweden. Remember - "we are all heroes, no matter who we are, who we love or what we believe in."

 

Describe the year in three words. Educative, short, stressful.

What songs will remind you of this year? There are so many! Looking at my 2014 Spotify playlist, I bet Happy, Boom Clap, Rude and Happy Little Pill are ones that will definitely make me think of this year.

What is something good that happened this year? I finally started high school. I've felt a lot happier too.

What is something bad that happened this year? My granddad died. I also had my third (or fourth?) surgery for my finger.

Did you get better at something, or did you learn something new? The only thing I can think of right now is Spanish. I studied quite a lot of Spanish, which I've wanted to do for so long. 

What are you most proud of? I'm proud that I actually survived the year in 10th grade, and actually managed to get some pretty good grades from there too. I've also been pretty good at this high school thing. Some of my grades could be better, but I've gotten some really good ones too. I've also started going to the gym, and started eating a bit healthier. I've been a really good friend too, if I can say so myself.

 

What do you think next year is going to be like? Amazing! 

What are you going to do differently next year? I'm going to challenge myself more, and try more new things. I'm also going to be more active on my blog, take more photos, write and read more. So basically do more of what I enjoy. 

Do you already have any plans for next year? Yes! I'm seeing One Direction twice in the summer, which I'm the most excited about. Also me and my friends all turn 18, so that's exciting (not really).

 

1. What is your favourite Christmas movie/s?

To be honest, I haven't really seen that many Christmas movies, but my favourite ones out of the ones I've seen are Home Alone and Elf.

 

2. Where do you usually spend your holidays?
I spend Christmas at home, but within the next three days I usually go to my grandmother's house to spend the rest of my Christmas break and New Years there.

 

Yes! In Finland we celebrate Christmas on Christmas Eve, so that's when we open the presents too.

I saw on my friend Susanna's blog a make up challenge, - you do your makeup on only half of your face and take a picture showing the difference. I thought this was a really interesting idea so I decided to do it myself, and share some of my thoughts.

 

 

It's super important for everyone to remember that most girls don't wear makeup because of someone else. Sure there might be some exceptions, but most girls wear makeup, exercise, wear a mini skirt just for our own good. Because we want to, and because we like it. Not because someone else wants us to, because someone else thinks we should do it or because they think it looks good. Because honestly, who the fuck has the time to sit and think what everyone else thinks?

 

And the most important thing, - no one is perfect. There isn't such thing as perfect. Everyone has more or less flaws. But that doesn't mean there isn't anyone out there who loves your flaws. Just because you aren't perfect doesn't mean no one won't love you. There's at least one person out there somewhere who loves you and all your perfections and imperfections. 

 

You're beautiful, with or without makeup, remember that.

 

If you know me personally or you've been following my blog(s) for a few years, you probably know that I used to be a really big fan of Tokio Hotel. I found them in late 2006/early 2007, but I didn't start calling myself a fan until September 2007. After the release of their Best of album in 2010, you haven't really been hearing much from them. They've been promising new music 'soon' for a while (probably for about two years) and it's mostly just been really interesting to see if there's actually going to be new music or not. But then suddenly there was new music and music videos, and today, after years of waiting, a new album.

 

 When their new song Run, Run, Run was released three weeks ago, I didn't really know what to think. It sounded weird, it didn't sound like them. But it wasn't too bad. Girl Got A Gun on the other hand, not really my thing. I was really scared that the whole album would be bad, but when I heard Love Who Loves You Back, I felt this little happy feeling inside me. Maybe the album wouldn't be too bad.

  I was a bit scared to listen to the album today, but I did it. And it's not that bad after all. Their music is so different from what it used to be, it's more electronic. Some songs are completely different, while some other songs do remind of their old music. Which is really nice. I didn't think I would like the new album after hearing the three first songs, but I actually do like it. Zimmer 483 is forever gonna be my favourite Tokio Hotel album (and one of my all time favourite albums), but yeah, this isn't too bad.

  And it's not just the music that has changed, they've changed and grown up as people too. They used to be these cute ~19 year old German boys who spoke really bad English, but they've now all grown up to be these really handsome men. Not gonna lie, it feels a tiny bit weird.

  I've seen a lot of people complain about the change. Yes, they've changed a lot, but that's just how things work. Everyone and everything changes. A lot of people (including me) hate change, but we just need to accept it and move on. Everything can't always remain the same. And a lot has to do with how we react to it. We need to embrace all the changes that happen in our lives. It doesn't always have to be a bad thing.

 

 When I saw the album was #1 in 27 countries in the iTunes chart, and top 5 in 15 other countries, I actually felt a bit emotional. After all these years they still have a lot of fans, who never left. I personally lost interest and didn't really care anymore around 2011-2013, but I think that's about to change. Tokio Hotel always meant a lot to me, I got new friends because of them. When I think about the years 2007-2009, Tokio Hotel has something to do with all of the memories that pop up in my head. Because of them (Bill, mostly) I had the courage to dye my hair black. I had the courage to be myself, and not think of what anyone else thought about it. It sounds so stupid and cheesy, but they actually meant so, so so so much to me during those years. And them coming back with new music, and especially listening to the new album today, has made me remember all of these things, and made me realise that yes, I still love them after all these years. I will always love them, and they're always gonna be a part of me whether I like it or not.

 

  My favourite songs from the album are probably Love Who Loves You Back, Invaded, Feel It All and Great Day. The only song I don't really like is Girl Got A Gun. You can listen to the album on Spotify here.

Spend more time with my friends. Since me and my friends started at new schools this year it was a bit stressful for us everyone and we didn't really have time to spend time with each other, but I really hope none of us will be too busy the whole summer. I also have some friends who don't really live near me and I really wish I can meet them at some point too.

 

I had work experience these two past weeks, which I spent at the kindergarten and at a school. I really enjoyed both, especially the kindergarten. The kids were so adorable and being around them made me so so happy. I was really exhausted after the 6 hours I was there every day, but so happy.

My days started at 8 a.m. and ended around 2 p.m. We were outside one and a half hours a day, and most of the time I played with the kids and oh my god they were so energetic. It was a lot of running and yelling, but I actually really enjoyed it, I haven't done that stuff in years. 

What made me upset was hearing some of the kids conversations, what even has happened to the world? How do these small kids know and talk about all that stuff - why do they know about it - they're 11, why is this acceptable?

I've for years wanted to work with kids, either as a teacher or at a kindergarten, and to be honest this didn't make it easier for me to decide anything. I mean, just because I enjoyed the kindergarten better doesn't mean I would rather work there. I'M JUST A 16 YEAR OLD GIRL WHY DO I HAVE TO DECIDE THIS STUFF ALREADY.

Depression är ingenting man vill ha, det är en av de värsta sakerna man kan vara med om i livet. Att friskna från depression är en lång och jobbig process, precis som t.ex. ätstörning. Jag har försökt samla ihop ett par råd som kan hjälpa dig till en början. 

1. Prata med någon, bygg upp relationer. 
Hitta någon du litar på och kan prata med, någon som lyssnar och bryr sig. Är det en vän, en förälder, en lärare eller psykolog har ingen betydelse. Dock är det inte den bästa idén att ha en pratstund med sin katt. Du måste välja någon som kan prata med dig, inte bara lyssna. Finns det någon stödgrupp i din omgivning kan det också vara ett bra alternativ, eftersom där finns det även människor som lider av samma sjukdom. 

2. Ta hand om dig själv. 
Ät nyttigt, rör på dig, gör saker du blir glad av. Kanske inte världens bästa ordval jag valde där. Det finns garanterat någonting som gjorde dig glad innan sjukdomen, prova göra det pånytt. Snart märker du att du gillar det igen, då är det DU som börjat vinna depressionen. Undvik stress, ta långa bubbelbad, sov ordentligt. Även att skriva ner dina tankar kan vara bra att göra ibland. 

3. Skada dig inte. 
Det finns saker som är bra att göra, men även saker som är bra att lämna bort. Även om några djupa streck på din arm lindrar smärtan för en stund, är det ingenting du ska göra. Det känns bra och låter som en bra idé, men gör det inte. Lämna inte bort en måltid eftersom det får dig att må bättre över dig själv. Stanna inte uppe till två timmar innan din väckarklocka ringer bara för att du vill somna genast du kommer hem från skolan. Lämna inte bort en skoldag eftersom du inte orkar. 

4. Prova på något nytt. 
Är du fortfarande i en djup depression kan denna punkt kännas super jobbig. Men försök. Du måste komma ut ur din komfortzon för att det ska hända någonting. Gör du bara samma saker hela tiden kan du vara säker på att du inte blir av med din depression på en lång tid. Prova nya, skrämmande saker och se vad som händer. Detta stärker även självförtroendet! 

5. Sök hjälp. 
Att bara prata om en vän om hur du mår är inte att söka hjälp. Det är det första steget, men inte det sista. Du måste vara villig att börja må bättre, ingen kan tvinga dig att bli glad igen. Men för att det ska hända, måste du söka professionell hjälp. 

Att bli frisk från depression är inte lätt, men det är heller inte omöjligt. 

"Telling a depressed person to be happy is like telling cancer patients to cure themselves."



It gets better. Trust me. 

Kontakta mig på twitter eller tumblr.

Eftersom vi i Europa suger och inte firar thanksgiving (finns det ett svenskt namn???) även om jag vill det så tänker jag iallafall skriva ett inlägg om vad jag är tacksam över. Just because.

.... att jag är frisk, har ett tak över huvudet, säng att sova i, mat att äta och kläder att ha på mig.

.... att jag kan få en utbildning och klara mig i livet.

.... att jag har en familj, släkt, katter och självklart vänner. 

.... kärlek, vänskap.

.... MUSIK.

.... internet, telefon, dator, fredagar, skollov.

.... min kamera.

.... böcker, filmer, tv-serier.

.... Coca-Cola, pizza, hamburgare. Och mat i allmänhet.

.... CHIPS. 

.... att jag även idag vaknat och fått leva en till dag, även om alla dagar inte är de bästa. 

.... KONCERTER.

.... sist men inte minst, this may sound cheesy, men Tokio Hotel och Justin Bieber. Tokio Hotel var mina första riktiga idoler, de första kändisarna som påverkade mitt liv. De hjälpte mig att våga vara annorlunda, våga vara mig själv. Utan Justin skulle allting vara så mycket svårare, jag skulle inte våga tro på mina drömmar på samma sätt, och högst antagligen skulle jag inte sitta och skriva detta inlägg heller. Utan dem skulle jag inte vara den jag är idag. This is why music is so important to me, och ingen kommer nånsin förstå det. 

 

Ni alla vet nog denna tjej, visst? Amanda Todd, en 15 åring flicka som gjorde självmord för några dagar sedan. Händelsen har fått väldigt mycket uppmärksamhet över internet, det finns facebook grupper om henne, RIP Amanda Todd trendade flera timmar på twitter, det har skrivits nyheter om henne osv. 

Kort sagt la hon ut en video på youtube (se^) där hon berättar att hon brukade videochatta med människor på internet, först kallade de henne vacker etc och sedan ville de att hon skulle visa sina bröst och hon gjorde det. Ett år eller något senare kontaktade en kille henne på facebook som hade en bild på hennes bröst och han hotade henne att visa bilden för alla hennes vänner och familj etc. Han gjorde det och hon fick en massa skit för det och blablabla. Alla började mobba henne, kalla henne ord osv, hon böt skola och allting var bra tills de också fick veta om bilden. Till sist orkade hon inte och gjorde självmord. 

So basically, hon blev mobbad för någonting väldigt dumt hon gjorde och sedan orkade hon inte med mobbningen mer. Men jag förstår inte. Varför får hon så mycket uppmärksamhet, då alla hundratals andra ungdomar inte får det? Hon är bara en i mängden, ingenting speciellt. Det är hundratals unga som har varit nobody's på internet hela deras liv, gör självmord pga. mobbning är ingen märker någonting. Amanda var också en nobody, enda tills hon gjorde självmord då alla mittiallt visste om henne. 

Varför? Jo, för att hon är vacker. All uppmärksamhet är bara för hennes utseende. Alla bryr sig om hennes död bara för att hon var en vacker. Skulle hon vara ful och tjock skulle ingen bry sig. Men hon är vacker och smal så alla bryr sig. 

Ibland undrar jag nog vad människor har för fel. Jo, mobbning är fel. Jo, mobbning kan leda till självmord. Men for fucks sake, uppmärksamma ALLA ungdomar, gamla gubbar och äldre kvinnor som gör självmord pga. mobbning. INTE endast fina 15 åringa flickor. 

Samma sak gäller med försvunna personer. Man kan se på internet en artikel om att någon har försvunnit, en bild på personen och ett nummer man kan ringa till om man ser honom/henne. Inte ens ett namn nämns alltid. Men om personen är vacker, tjej och kring 15-16 år finns det massor med artiklar hela tiden. 

Min point: Man uppmärksammar människor pga. utseendet, inte pga. vad som hänt. What a sick world we live in.

Om jag ska vara ärlig, så bryr jag inte mig at all om att Amanda har gjort självmord. Inte egentligen. Jag tänker inte bry mig mer om hennes död vad jag bryr mig om någon annan persons, som gjort självmord pga. mobbning. Visst är det fel att människor inte orkar med smärtan mer och gör självmord, visst är det synd att det går så långt, men jag uppmärksammar inte alla andra hundra personer, varför skulle Amanda vara något speciellt? Tbh, allting började med att hon själv gjorde något utan att tänka efter. Eget fel typ. 

I'm not even sorry for not caring. Hate me if you want. My opinion.

--- Jag blev egentligen inte 'taggad', utan jag tog den bara för att jag inte har någonting annat att blogga om. Tänker inte heller berätta för personerna jag taggar, eftersom de läser min blogg och ser det själv. HOPPAS JAG. ---

"This little award is all about discovering new blogs and helping those with less than 200 followers to get recognised."

1. Each person tagged must post 11 things about themselves.
2. They must also answer the 11 questions the "tagger" has sent for them.
3. They must also create 11 more questions to ask bloggers they have decided to tag.
4. They must then choose 11 bloggers with less than 200 followers and tag them in their post.
5. These lucky bloggers must be told.
6. There's no tag backs.

11 things about me

1. Jag har fyra katter, och en av dem är precis som jag. Jag har alltid undrat varför just den tycker bara om mig och varför just den är min favorit, men för några dagar sedan slog det mig, att den är exakt som mig i kattform. Weird, I know. 

2. Jag har inte många vänner, bara ett par, och den bästa av dem bor inte ens i samma stad som mig. Ibland känns det som om hon bor i ett annat land. Men jag är van vid att leva utan många vänner, jag ser det oftast som bara bra. Jag ser det som jobbigt att ha jätte många vänner faktiskt. Såklart finns det dåliga saker med att bara ha några, jag känner mig ensam och så ibland, men jag trivs bättre ensam än bland folk. Alla brukar säga att de inte kan leva utan sina vänner, men så länge jag har musik klarar jag mig utan vänner. Dock skulle det vara super att kunna ha någon man kan prata om ALLTING med, men det har jag inte ens nu, så det är okej. 

3. Jag har funderat på hur jag ska färga mitt hår, och efter att jag funderat på saken i nästan en vecka kom jag fram till pink dip dye. Dock har min kompis nu färgat sitt pink, så jag har ångest över vad jag ska göra. Jag vill vara den enda i min stad/bland mina vänner, ALLTID, och det är såååÅÅÅÅ irriterande eftersom jag verkligen vill ha det pink, men jag känner att jag inte kan. Det är typ det enda jag vill ha just nu, SÅ JÄVLA IRRITERANDE.

4. Jag har aldrig varit i ett distans förhållande, så det kan hända att det jag nu säger är bara bullshit. Men jag har en känsla av att jag skulle klara det, som om jag är rätt person för ett sånt förhållande. Dock känns det också som om jag är den sämsta personen som kan vara i ett, eftersom jag är otroligt svartsjuk hela tiden i ett förhållande och drar slutsatser alldeles för snabbt som egentligen makes no sense. 

5. Just nu ser jag framemot 3 saker. En är Justin Bieber konserten om 207 dagar(!!!!!!!!). Hur mycket jag än älskar den killen och verkligen inte kan vänta längre, så finns det två saker jag ser mer framemot. En sak är att gå ut grundskolan bara för att slippa min klass. Men det som är högst uppe på min lista är definitivt att ändra min 'current location' på facebook till Helsingfors, eller någon annan kul stad som inte är Hangö. Österbotten vore kul.

6. Om 5-6 månader då jag ska välja fortsatt studieplats, kommer Helsingfors vara mitt första och andra alternativ. Jag skiter totalt i vad alla säger om att det är bara skit och blablabla, för jag vet vad som är bäst för mig själv, och bäst för mig om 8 månader är att slippa till Helsingfors. Slipper jag dock inte in dit, kommer jag högst antagligen att gråta i tre år. 

7. Min nya addiction är Union J. My babies. 

8. Just nu, denna sekund borde jag ligga i min säng och sova. Dock har jag ännu ett förhör att läsa på. Och 3 punkter att hitta på, samt hitta på 11 frågor. (Började med att svara på frågorna, ifall någon är intresserad.)

9. Jag skulle sååååååååå gärna vilja lära mig att spela gitarr. Dock vill jag inte gå på lektioner, så jag borde lära mig någonting om noter och sedan lära mig spela. Jobbigt. 

10. Om jag var rik och smal och passade i allting, skulle jag ha en såååå cool klädstil. LOVAR: Dock har jag inte pengar så jag kan inte köpa någonting. Och jag passar inte i ett piss. Därför klär jag mig i sånt som är skönt - joggingbyxor och tröjor. MEN EN DAG, EN DAG SKA JAG HA ETT AWESOME KLÄDSKÅP.

11. Detta tog mig about 2-3h att göra. Oops. Nu ska jag sova. 




11 questions from the tagger

1. Vem hör till din familj?
- Min mamma och storebror. Dessutom räknar jag också med min 'styvfar', och hans yngre son. Min egen pappa vet jag inte riktigt med och min andra 'styvbror' räknar jag inte.

2. Berätta om din dröm familj?
- Jag och ett par katter, typ. Nej men en partner (som jag inte är gift med) och kanske 1 barn skulle vara okej. Fråga pånytt när jag är äldre och vet mer. 

3. Vad äter du helst då du är riktigt hungrig?
- Chips. Pizza. En riktigt saftig hamburgare. BROILER. Ben & Jerry's. I princip vad som helst så länge det smakar bra.  

4. Vad tycker du om skolan?
- Helt okej place om jag inte var tvungen att vakna mitt i natten, ha en massa läxor, lärarna och eleverna var annorlunda och jag hade en klass jag inte hatar mer än någonting annat. 

5. Tror du på världens undergång?
- Ja, men inte att det skulle hända detta år. Kanske då vi är döda och våra barnbarn lever, eller deras barnbarnsbarnbarn. Typ. Ni fattar. Om många många år, då vi inte längre lever.

6. Vad är du oftast på för webbsidor?
- Twitter, tumblr, facebook, blogg.se, bloglovin. Kollar vädret, tv-program, bloggar. Då jag har tråkigt så typ bilddagboken och irc-galleria ahhaa. That's most of it I think.

7. Vart skulle du vilja resa?
- Tokyo, London, NY, LA, Stratford, Toronto, Bangkok, Sydney, Moskva, Berlin, Madrid, Barcelona, osv. En massa storstäder runt om i världen helt enkelt. Och några mindre. OCH Lappland. 

8. Japan eller Kina?
- Japan. 

9. Berätta om ditt drömhår och ditt nuvarande?
- Mitt nuvarande är lite över axlarna, svart med blekta toppar, platt, olivligt, slitet och fult. Mitt drömhår är långt (ungefär såhär eller såhär), med mycket volym utan en massa medel, någon cool färg - typ lila, pink, blått, grönt, blandat med olika färger, svart med olika färgs slingor eller blondt med pink toppar.
 
10. Vad skulle du göra om du fick veta att du är adopterad?
- Ingen aning. Antagligen vara väldigt chockad, och besviken på att jag inte fick veta om det tidigare. Kanske gråta någon tår eftersom min bror, morbror och mormor inte egentligen är släkt med mig, men lycklig att min pappa inte är min pappa. Sen skulle jag GENAST vilja veta vem mina riktiga föräldrar är och lära känna dem för att typ veta om jag ska vara lycklig eller arg. Är de bara skit skulle jag vara lycklig, är de jätte coola etc skulle jag vara arg. 

11. Vad är du rädd för?
- Att bli lämnad och dö ensam är antagligen min största rädsla, iallafall den jag nu kommer på. Sen har jag fobier, men det tänker jag inte räkna upp nu.


My 11 questions
1. Framtidsdrömmar?
2. Vad gör du då du har riktigt tråkigt?
3. Beskriv dig själv med 3 ord.
4. Vad är dina tankar om ungdomar som förlovar sig, dvs. ungefär 13-17 åringar?
5. Din favoritparfym?
6. Varför började du blogga?
7. Har du någon idol? Vem, och varför just den personen?
8. Om du var tvungen att flytta till ett annat land och stanna där förevigt, vart skulle du flytta?
9. Din favoritpryl du äger, om du inte får nämna telefon, kamera, dator, ipod eller liknande?
10. Vad är du mest nöjd över med dig själv?
11. Om du skulle ha 5 minuter tid att övertala någon att inte göra självmord, vad skulle du säga/göra?

JAG VILL ATT FANNY OCH LINDA SKA GÖRA DETTA EFTERSOM DET ÄR SKITSVÅRT OCH JAG ÄLSKAR ER, OCH DESSUTOM FÅR ALLA ANDRA SOM VILL GÖRA DETTA. Om ni gör det så kommentera gärna om det så jag kan läsa era svar!:)

Nästan det största problemet unga flickor, och pojkar har, är kroppen. Vi känner oss obekväma och hittar endast fel på den. Magen putar, låren är för breda, armarna är för korta, osv. Faktan är den att ingen skillnad hur vi ser ut, hur långa eller korta vi är, hur runda eller smala vi är, så är vi perfekta precis som vi är. Och högst antagligen är vi själva de enda som ser bara fel på oss. Här är några tips på hur du kan komma igång med kriget mot din kropp, hur du blir nöjd och stolt över den och slutar dölja den. 


Det många gör fel är att de jämför sig själva med andra. Det du absolut inte ska göra är att jämföra dig med en modells kropp du har sett på bilder. Alla av dem är mer eller mindre photoshoppade. Dessutom får de hjälp av en massa professionella människor som berättar hur de ska äta och träna. Men du kanske tycker att din kompis har en perfekt kropp, men du ska inte jämföra dig med din kompis heller. Du kanske hatar din och skulle göra vad som helst för att få din kompis. Faktan är dock den, att din kompis kanske tycker exakt samma sak om din kropp. Om du en dag skulle på något magiskt sätt vakna upp med din kompis kropp, skulle du antagligen inte gilla den ändå. Varför? För att det är din. Även om den ser annorlunda ut, skulle du hata den mer eller mindre. Det enda du kan göra är att bli nöjd med den du har, det skulle du också måsta göra även om du skulle ha den perfekta kroppen du ser på alla andra.

Alla tittar ner på dig för att du är fet. Alla tittar ner på dig för att du har en finne på näsan. Alla tittar ner på dig för att du har någonting nytt på dig. Nej, det gör de inte. Det är högst antagligen bara du som inbillar dig. Du tycker att du är fet, att din finne är stor, ful och det första man ser på ditt ansikte och du är osäker på hur du faktiskt ser ut med det nya du har på dig. Det är DU som inbillar dig eftersom DU är osäker, inte DE som går omkring och pekar ut allting fult på dig då de ser på dig. Du måsta sluta tänka på hur ful och äcklig din kropp är, för ingen annan gör det heller. Alla är allt för upptagna med sig själv, de har inte tid att peka ut allting dåligt på dig hela tiden. 

Är du till exempel överviktig eller liknande, kanske det är bra om du väljer att träna ordentligt och börja äta nyttigare och mer. SLUTA ALDRIG ÄTA HELT, ELLER TRÄNA MER ÄN VAD DU ÄTER. Ät aldrig bara en gång i dagen ett bröd utan pålägg och ett glas vatten. Ät mycket, och nyttigt, minst 5 gånger per dag ordentliga portioner. Lämna bort hamburgare, chips, godis och all onödig läsk på vardagar och ät tillexempel sånt bara en gång i veckan. Slutar du äta helt och tränar mycket mer än vad du borde kan det leda till ätstörningar, och slutar man äta brukar vikten ofta öka istället för att sänkas. Gör du detta - äter ordentligt, sover tillräckligt och tränar passligt ser du inte bara ändringar på kroppen eller lägre siffror på vågen, du mår även mycket bättre både fysiskt och psyksiskt.

Bete dig mot din kropp som om den är din bästa vän. Var snäll med den. Smörj in den, gå på massage, sköt om dina fötter, fixa dina naglar, klä dig fint. Tänk dig att den också har känslor och blir ledsen. Du behöver inte gömma din kropp och hata den, var snäll och älska den. Gör den nöjd och glad. Det skulle din bästa vän också gilla. 

Säger någon att du är tjock, ta inte åt dig. Skit i kommentaren och vänd det till något bra. Tänk dig att 'skit i det, jag är ändå bra som jag är', 'jag behöver inte vara smal för att vara vacker' eller liknande. Tar du åt dig av elaka kommentarer kommer du aldrig bli nöjd, för elaka kommentarer kommer man alltid få, oavsett hur man ser ut. Att lära sig att inte ta åt sig kan vara svårt, men det är bara att träna. Om jag har lärt mig det även om jag har relativt dåligt självförtroende, så kan du också. 


"To all the girls that think you're ugly because you're not size 0, you're the beautiful one. It's society who's ugly"
- Marilyn Monroe

Fick en kommentar om att jag ska börja med självförtroende tips, så jag började med tips på hur du blir nöjd över din kropp. Självförtroende tipsen kommer att vara i många olika inlägg, de kommer handla om olika saker. Nästa gång blir det någonting annat än självförtroende, har ni någon önskning på vad?

Tänkte skriva ett låååångt inlägg om hur alla tonåringar ska sluta banta och hålla på, men vad skulle det egentligen hjälpa? Några ord i ett blogginlägg av en tonåring nobody flicka om hur dumt det är skulle knappast betyda så mycket till någon egentligen. Och det är väldigt svårt att få ut allting jag vill i ett enda inlägg. Har hållt på att skriva inlägget i över en vecka, men jag har en bättre idé. Hoppas jag.

En helt ny kategori i bloggen, som jag hoppas kommer att öppna ögonen på människor. Det jag kommer skriva betyder kanske inte så mycket till någon, men jag tänker försöka och hoppas på det bästa. En av mina önskningar är att kunna hjälpa till människor, och jag tänker börja med det nu. Och även om jag kanske inte är den bästa på att skriva, eller får ut exakt det jag vill berätta, så kommer jag göra mitt bästa. 

Jag kommer att skriva allt från bantning, självförtroendetips till självmordstankar, i princip allting som kan sväva omkring i en tonårings huvud. Vissa ämnen är svårare att skriva om än andra, och jag kommer troligen att skriva om saker jag inte har någon erfarenhet av, men jag tänker försöka. Ta upp mina åsikter, ge tips osv, i hopp om att någon kommer att läsa och ha nytta av det jag skriver.  

Jag kommer börja så snabbt jag hittat på ett namn till kategorin, då jag har tid och kommit på vad jag ska börja med att skriva om. Jag tar också gärna emot idér - tips på ämnen att skriva om, ämnen ni vill veta mina tankar och åsikter om, ämnen ni vill ha mina tips om. Så länge det har med saker som en tonåring kan gå och grubbla om, är inget förslag dumt. Så i princip är ingenting alls dumt. Det kan vara hur musik påverkar oss, mobbning, varför vi gör självmord, vad jag tycker om samhället, helt vad som helst.

Den största pointen med detta inlägg är hat av något slag mot kändisar. För jag verkligen klarar inte av att ha en blogg mer utan att skriva ett inlägg om detta. Dock nämner jag bara de kändisar jag vet om i detta inlägg, men jag vet att det finns hundratals andra som får hat etc. 

Mobbning. Hat. It hurts. It's wrong.

- Justin Bieber kom inte in i puberteten förrän han var ca. 16-17 år och hans dröm blev sann? Det gör han till en flicka och gay. 

- Zayn Malik har palestinska rötter (men han är varken född eller har någonsin bott där) och såg en dag ut såhär. Därför är han en terrorist och drogmissbrukare. Dessutom får han mer eller mindre hat för att han tar tatueringar och har kring 10 stycken för tillfället, och många är säkra och har 'bevis' på att han är otrogen med Perrie och att deras förhållande är fake.
- Demi Lovato har mått dåligt och skadat sig själv, varit på rehab för att bli bättre och är vacker - dvs. inte smal som en pinne. Därför är hon äcklig och fet.
- "Harry Styles har finnar. Han tar tatueringar vilket är väldigt väldigt fel. Niall Horan har fula och sneda tänder. Han kan inte sjunga och doesn't deseve to be in One Direction." 
- "Selena Gomez och Perrie Edwards utnyttjar Justin och Zayn för deras pengar, fame och publicity."
- Liam Paynes kompis Andy får hat för att han 'bara tänker på sig själv, sitt företag och Funky Buddha (en nattklubb som hans kompis äger)' och 'utnyttjar 1D-fans för att det ska gå bra för hans företag och FB'.

- Miley Cyrus är en hora. Taylor Swift är ful. Adele är fet. Rebecca Black kan inte sjunga. Jessie J är äcklig eftersom hon är bisexuell. Cher Lloyd är också hatad och för inte många dagar sedan bu:ade publiken på V-festival till henne och slängde upp på scen piss. Hon sprang iväg gråtande. 



Alla kändisar får mer eller mindre hat, för allt de gör och säger. De andas - människor hatar. De tar en liten rörelse - människor hatar. Vuxna människor, som borde ha ens lite vett i huvudet - hatar. De blir mordhotade. De blir ännu mer hatade. De är aldrig good enough och det är alltid någonting fel med dem. Ingen är aldrig nöjd och fortsätter hata och får kändisarna att må ännu sämre. Vad är det för nytta med att hata? Med att göra andra människor, man inte ens känner, att må skit? 

Perrie blev mordhotad och hatad av hennes pojkväns fans då de erkände att de dejtar. De fick, och fortfarande får, höra varje dag att förhållandet bara är ett skådespel så att Little Mix ska bli mer kända. Zayn blir anklagad för att vara otrogen mot henne. De fick båda så mycket hat att Perrie raderade sitt konto på twitter, och resten av LM gjorde det samma för att stöda henne. För några dagar sedan raderade även Zayn sitt konto, pga. all hat - kommentarer om hans religion och förhållande, han blev kallad terrorist, äckel, drogmissbrukare etc. Dock kom han tillbaka nästa dag för fansens skull, då de blev väldigt upprörda, ville ha honom tillbaka och trendade #ComeBackZayn nästan genast. 
Och man vet aldrig när detta händer pånytt.

Visst, det är inte hela världen då en kändis raderar sin twitter, men tänk på orsaken, varför till exempel Perrie och Zayn raderade sina konton. Det är bara fel. Så så fel. Och att man raderar ett konto på internet är inte så big deal men vem vet vad annat de gör, kommer göra eller tänker på? Då hatet går för långt och de klarar absolut inte av det mer. En vanlig person som jag och du kan aldrig någonsin få veta hur mycket hat de får. Aldrig. Någonsin. Därför vet man heller inte hur länge de orkar och kan stay strong. Man vet inte när de faller ihop och can't take it anymore.
Det första de kanske gör är att radera sitt konto på twitter. Då kan de fly från all hat på twitter. Men de får forfarande hat. Och då de inte klarar av det mer, vad gör de då för att fly? Kanske de tror att alkohol är en lösning? Tobak? Droger? Kanske de skadar sig själva?
Tycker ni det låter dumt, tänk på att de är faktiskt helt vanliga människor precis som vi. De är inte på något sätt annorlunda, förutom att alla känner igen deras namn. De kan också göra saker som vi gör då vi mår väldigt dåligt. Vi dricker alkohol, röker och tar droger för att glömma och lugna ner oss. Det kan de också göra. Vi skadar oss själva för att det 'tar bort smärtan'. De kan också göra så. Vi gör också självmord då allting går för långt. De kan också göra det. Vi lyssnar på musik för att det lugnar oss och vi kan fly till en annan värld. De kan också göra det. Men smärtan fortsätter. De får mer hat. Röker de för att lugna sig får de hat. Och allting blir värre. Och de röker ännu mer. Och tobak är ett finare ord för långsam död. My point: De är vanliga människor och kan göra vad fan som helst så hatet de får blir för mycket.

Det är ingen nytta med att hata på dem. Eller jo, har du en ordentlig orsak till det kan du väl få göra det. För du har ingen. Du känner inte dem. Troligtvis har du aldrig ens sett dem. De har aldrig gjort någonting åt dig. Du kanske inte gillar Justins musik, men det är ingen orsak till att kalla honom gay. Demi är inte pinnsmal men du har absolut ingen orsak att kalla henne fet och äcklig för att hon inte ser ut som en sticka. 
Att du inte gillar någons musik, sångröst, kropp eller utseende är INTE en orsak för dig att hata. Knappast är du själv perfekt heller. Don't judge them unless you're perfect. Vilket du inte är.

Även om Justin kanske inte säger rakt ut att it hurts att bli kallad gay hela tiden betyder inte att han mår bra av att höra det. Att bli kallad någonting man inte är, är inte roligt. Skulle du tycka det är roligt att bli kallad av tusen, miljontals okända personer att du är ful, fet och äcklig? Att bli mordhotad, mobbad och hatad för att din kropp valde att vänta med puberteten? Tänkte väl det. Alla dessa kändisar du hatar på har inte valt vem de blir kära i, hur de ser ut, hur de mår eller när de blir vuxna. Du har ingen orsak att hata.

Samma gäller såklart helt vanliga personer, i tillexempel din skola. Visst, du kanske tycker någon inte är vacker eller smal, men måste du verkligen säga rakt ut till den personen att han/hon är fet och ful och borde dö? Måste du verkligen visa miner, blickar och skratta då de går förbi dig? Du kan aldrig veta vad som går i den personens hjärna, som ingen annan vet. Han/hon kanske har försökt göra självmord som du inte vet om. Sen säger du att personen borde dö. Vad tror du händer? Personen smilar glatt och är lycklig resten av veckan? Nej. Han/hon kanske faktiskt gör självmord. En person som inte är den smalaste kanske hatar sig själv och har väldigt väldigt dåligt självförtroende. Du berättar till henne/honom att den är den festaste personen du har sett och att den är äcklig? Självförtoendet blir verkligen inte bättre av det. Trust me, I know. Håll allting för dig själv.

Så stop hating. Jag är inte perfekt, du är inte perfekt, de är inte perfekta. Ingen är perfekt. Alla är vi olika, men alla är vi vackra för det. Vi är alla vackra på vårt eget sätt. Är det inte hur man ser ut så är det kanske personligheten som är vacker istället. För vi är alla bra på vårt eget sätt. Vi är alla vackra. Ingen borde bli mobbad eller hatad. Ingen borde bli mordhotad. Ingen borde få höra att den utnyttjar sin pojkvän eller att förhållandet är bara ett skådespel. Oberoende om man är en kändis eller inte. Oberoende hur stark man är, man ska inte behöva höra sånt. För det gör ont. Till alla.

Du behöver inte älska någon. Du får hata någon hur mycket du vill, men don't send hate. Det enda du behöver göra är att respektera. Kändis eller inte.

Och sen detta med en fanbase. Directioners och Beliebers får en massa jävla hate, och 1D och Justin är också hatade av vissa människor, pga. deras fans. Detta är så jävla sjukt som det bara kan vara. Är kanske 90% av en fanbase irriterande betyder inte att alla är det. Det ger heller inte rätt till dig att hata artisten. Fansen och artisten är två helt olika saker. Och alla fans är olika. Alla är inte irriterande, skrikande fangirls. Alla är inte ass kissers. 

Att jag är ett stort fan av One Direction och Justin Bieber betyder verkligen inte att jag sitter hemma och skriker varje gång jag ser en video på dem. Det betyder inte att jag gråter och blir hysterisk varje gång jag ser en lite extra het bild på dem. Det betyder inte att jag måste älska alla deras vänner och flickvänner. Att jag tycker allting de gör är ett bra val. Jag har mina egna åsikter och gillar verkligen inte allt vad de väljer att göra. Men det gör vissa andra fans. Och det är oftast de som är jävla irriterande. Dock supportar jag allting de gör och accepterar det. Det är ändå deras liv, jag kan inte bestämma över det. But my point is - ALLA FANS ÄR INTE LIKADANA ÄVEN OM EN STOR DEL AV DEM KAN VARA HUR IRRITERANDE SOM HELST. Ok? OCH ALLA BELIEBERS ÄR INTE 10 ÅRIGA IRRITERANDE SMÅFLICKOR ÄVEN OM 90% AV DEM KANSKE ÄR DET. Ok? HAR NI FATTAT DETTA NU??!

Så sluta hata på fansen. Sluta kalla dem ord. Och sluta hata artisterna också. Du behöver inte gilla dem. Du behöver inte gilla någon alls. Oberoende hur någon ser ut, betér sig, hur känd den är, vilken sexuell läggning den har eller något, don't hate. Respekt är det enda vi alla vill ha.

Och gay är den sämsta förolämpningen någonsin. Så sluta använda det. Snälla. 

Think before you act.


Förlåt för att detta inlägg blev lite råddigt, men suger på att få en text kort och ordentlig D: Dessutom fattas en massa också som jag tänkte lägga med men.....

Jag hittade denna text på min dator. Den är skriven för exakt ett år sen, men jag minns det som igår. Jag satt med tårarna i ögonen under hela tiden jag skrev den, och när jag läste den nu satt jag med tårar i ögonen. Den innehåller så mycket känslor för mig, så mycket minnen. Mina första fyra skolår var de lättaste, de mest underbara, även om jag har en massa dåliga minnen från dem som påverkat mig, och som alltid kommer sitta kvar. Men jag har fler bra minnen än dåliga, så varför skulle jag sitta och grubbla på dem dåliga hela tiden. 

Till en början hade jag 3 skolår med den nya klassen, jag skrev texten och hade 2. Nu har jag ett år kvar, och tänker jag efter på de 2 åren som varit, så måste jag erkänna att de har varit bättre än jag tänkt, men på samma gång de värsta åren i mitt liv. Vår klass har ändrats väldigt mycket sedan vi började högstadiet 2 år sedan. Eleverna i klassen har alla mognat mer eller mindre, och vi har fått fler elever än vad vår klasslärare hade på sin lista i slutet av lågstadiet. Och för att vara ärlig, - den har bara blivit sämre.

Sjuan kanske verkade svår och jobbig, men åttan var bara värre. Jag kämpade igenom skoldagarna, log och var glad utanpå medan jag grät, skrek och hade världens panikattacker inombords. Jag funderade på att med flit stanna klass för att slippa klassen, men tanken på att hamna på en klass med yngre elever var värre än att vara kvar i min. Jag var dessutom väldigt mycket borta pga. migrän, vilket påverkade vitsorden. Dessutom det att jag verkligen inte orkade med min klass mer påverkade vitsorden ännu mer. Nian kommer vara ett helvete, måste få alla ämnen upp med iallafall 2 vitsord för att jag ska vara nöjd. Good luck with that. 

På skolavslutningen det här året var jag lyckligare än alla nior, de var glada att slippa grundskolan, jag var glad att jag slapp min klass. Tanken på att jag måste tillbaka om 5 veckor får mig att gråta. Jag vill inte, jag klarar det inte. But i can try to live with it.

När det gäller utbildning efter grundskolan är jag helt borta. Jag hade en plan, nu har jag ingenting. Det enda jag vet är att jag vill slippa min klass. Jag har pratat med en 17 årig flicka från Finland, hon hade samma problem. Hon lovade mig att jag kommer förlora kontakten med de flesta från min klass efter grundskolan, och jag behöver absolut inte fly från staden på grund av dem. Jag tror henne, men blir jag kvar finns fortfarande vissa kvar, de som börjar i gymnasiet. Jag klarar inte av det, även om det är en helt annan klass. De är fortfarande där. 

Människor kanske tror att jag har blivit van vid min klass, att jag har börjat trivas där. Ber om ursäkt för att jag måste göra er besvikna. Det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig trivas i den. Jag kommer aldrig gilla den. Jag kommer aldrig sakna den. Då jag slipper den om 11 månader kommer jag vara lycklig. Det kommer vara den bästa dagen i mitt liv. Jag kommer gråta av lycka.